Tåken
Videoinstallasjon
2015
 
Dimman ligger lika tät som när jag gick och la mig. Lite vind från storhavet, måsarna flyger nästan inte alls och om det gör det är det lågt nere vid marken. Allt är stilla och kryper fram längst marken, oförändrat, ligger i en dvala, en ständig väntan. För första gången känner jag en känsla av isolation. Man känner sig lite rörelsehindrad. Nu ser man inte land längre, ön kunde varit en flotte som driver ute på havet och när dimman lättar finns det bara hav runt oss. Alla fyrar, holmar och öar som vi brukar se är borta. När dimman kommer tar den med sig en känsla av att dagen blir mörk som på natten. Det kan ske saker som man inte har kontroll över, alla blir misstänksamma och är på sin vakt. Varelser vaknar till liv som bara lever för att förstöra, de kommer om man blir rädd, osäker eller passiv. Det finns någonting i luften till dimman. Den gör någonting med både människor och djur, först blir man överväldigad och tycker allt är fint, men om den är där för länge vänder det till någonting annat.
 
Verket ble vist ved Galleri Blunk i Trondheim, Galleri Fisk i Bergen og Trailer Gallery i Umeå våren 2015.